Behandlingen börjar som tidigare skrivits med att den beroende själv tar ett beslut om att vilja sluta dricka. Själva behandlingen anpassas individuellt och kan bestå av avgiftning, gruppsamtal och kognitiv beteendeterapi. Det är viktigt att inte skuldbelägga utan att arbeta framåtriktat och motivera till förändring. Mycket handlar om att ge insikter och förståelse till problemet. Ofta är berättelser från nyktra alkoholister av stor betydelse i tillfriskningen. De kan, som inga andra förstå svårigheterna och samtidigt inge hopp.
Det handlar inte om en behandling 
några veckor och sedan är man frisk. Så enkelt är det sällan, tvärtom så fortsätter suget att göra sig påmint då och då under många år för den som varit beroende. Då gäller det att stå emot och för många är frivilligorganisationer viktiga, då finns det någon att prata med när det är som tuffast. Kanske kan eget engagemang i en sådan organisation bli det som fyller tomrummet efter drickandet? Kanske finns det något annat som passar bättre. En del börjar träna, andra börjar studera eller ägna sig åt någon ny hobby. Det är viktigt att fylla tiden med något meningsfullt när beroendet och drickandet inte längre styr livet.
